Högsta Domstolen tar upp mål om tredje persons befattning med legalt odlad industrihampa
Högsta Domstolen har nu beviljat prövningstillstånd i ett mål (B 414-07) där det gäller fråga om ansvar för innehav av 1,6 kilo lagligt odlad industrihampa.
En dom i Göta hovrätt den 22 december 2006 innebär att innehav av lagligt odlad industrihampa inte är narkotikabrott, inte ens om THC-halten överskrider den tillåtna (0,2%). Göta hovrätt ogillar åtalet för narkotikabrott och förverkande.
Med anledning av domen har kammaråklagare Erik Handmark vid Åklagarkammaren i Jönköping, lokal åklagare i Eksjö, överlämnat en förfrågan till Riksåklagaren om ett eventuellt överklagande av Göta hovrätts dom i mål nr B 1430-06 och B 3041-06.
I ett yttrande till Riksåklagaren skriver vice överåklagare Astrid Eklund bland annat följande:
Sammanfattning
Jag anser att rubricerad hovrättsdom bör överklagas till Högsta domstolen med yrkande att åtalet gällande olovlig befattning med drygt 1,6 kg cannabis (åtalspunkt 1 i stämningsansökan av den 2 november 2006) skall bifallas. I samband med överklagandet bör även yrkas att ifrågavarande cannabis omedelbart tas i beslag. Det bör även yrkas att narkotikan förverkas. I påföljdsdelen bör yrkas att fängelsestraffet skärps.
Enligt min mening är det angeläget inte minst för de praktiskt verksamma åklagarna att få ett auktoritativt uttalande från Högsta domstolen i fråga om hur bestämmelsen om vad som skall förstås med cannabis, skall tolkas. Det finns därför skäl för prövningstillstånd.
Prejudikatfrågan
Frågan av intresse i det förevarande fallet är hur begreppet ”cannabis”, så som det definierats i förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika, objektivt sett skall förstås. Närmare bestämt är frågan hur undantaget i punkt 1 och 2 i bilagan till förordningen skall tolkas/tillämpas i förhållande till en tredje person som obehörigen tar befattning med legalt odlad industrihampa.
Bakgrund
Åklagarens stämningsansökan
Åklagaren yrkade, såvitt här är av intresse, ansvar å JG för narkotikabrott genom gärningspåståendet att han den 9 oktober 2006 i Holsbybrunn olovligen innehaft drygt 1,6 kilo cannabis, som är narkotika. Vidare yrkade åklagaren att i beslag tagen narkotika skulle förklaras förverkad (åtalspunkt 1 i stämningsansökan av den 2 november 2006).
Tingsrättens dom
Tingsrätten fann inledningsvis att det av utredningen i målet i denna del var klarlagt att polisen anträffat torkade växtdelar i JG:s bil, att växterna, som är cannabis, kom från en odling av industrihampa vid Landsbro, att hampa börjat odlas i Sverige på senare tid för att utvinna olja ur fröna och för att använda fibrerna i halmen till möbler m.m. och att det ännu handlade om försöksodlingar för att finna lämpliga sorter och odlingsmetoder, att den i målet aktuelle odlaren hade tillstånd från Länsstyrelsen för sin odling och att Länsstyrelsen utförde vissa kontroller av odlingen, att den sort som odlades, Finola, berättigar till stöd enligt EU:s förordning 1783/2003, att det vid Länsstyrelsens kontroll av odlingar med olika sorters hampa visade sig att Finolan på denna odling hade en THC-halt som uppgick till 0,58 procent, att tillåtet gränsvärde är 0,2 procent, att en förklaring till den höga koncentrationen möjligen kan vara det soliga och varma vädret i somras, att SKL uppmätt THC-halten i det material som polisen fann hos JG till 0,5 procent samt att JG berättat att han torkade de plantor som han plockat och att han därefter rökt dem, men att han inte kände någon som helst påverkan.
Tingsrätten konstaterade att enligt den förteckning över substanser som skall anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen skall sådan hampa som JG befattat sig med inte anses vara narkotika, eftersom det är en tillåten sort som odlats efter tillstånd av Länsstyrelsen. Tingsrätten fann därför att JG:s befattning med den inte utgjorde narkotikabrott och ogillade såväl åtalet som förverkandeyrkandet och hävde beslaget av industrihampan.
JG dömdes för viss övrig brottslighet till fängelse fyra månader.
Åklagarens överklagande till hovrätten
Åklagaren överklagade domen i denna del till Göta hovrätt och yrkade ansvar å JG för narkotikabrott och att JG under alla förhållanden skulle dömas till ett längre fängelsestraff. Vidare yrkade åklagaren att hovrätten enligt 51 kap. 8 § 3 st. rättegångsbalken interimistiskt skulle förordna om att drygt 1,6 kilo cannabis åter skulle tas i beslag.
Hovrättens dom
Göta hovrätt beslutade, efter föredragning i Jönköping, den 4 december 2006 att avslå åklagarens interimistiska yrkande.
I hovrätten kumulerades två brottmål och JG yrkade bl.a. att hovrätten skulle bestämma en gemensam påföljd för brotten i de båda överklagade domarna samt att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.
Vid huvudförhandlingen i hovrätten åberopade åklagaren ny bevisning i form av en rapport från SKL angående Utvinning av THC från ”Fiberhampa” samt vittnesförhör med MariAnne von Wachenfelt (från SKL) till styrkande av att den i målet aktuella narkotikan – efter viss extrahering – har i vart fall normal påverkanseffekt och hur denna extrahering görs samt även till att JG:s hantering inte omfattas av det undantag som finns i lagstiftningen. Åklagaren upplyste även att den aktuella industrihampan alltjämt fanns hos SKL.
Hovrätten redogjorde inledningsvis bl.a. för 8 § narkotikastrafflagen och det aktuella avsnittet av bilagan till förordningen om kontroll av narkotika. Hovrätten konstaterade att den särskilda regleringen i 1992 års förordning, när det gäller odlad hampa, trädde i kraft den 15 mars 2003 samt att införandet av undantaget hade föregåtts av EG-domstolens dom den 16 januari 2003 vari Halmstads tingsrätt hade begärt ett förhandsavgörande. Hovrätten redogjorde härefter för EG-domstolens dom enligt följande.
Halmstad tingsrätt hade, vilken var dess huvudfråga, ställt fråga om artikel 28 i Romfördraget, rörande importrestriktioner, medger att ett medlemsland förbjuder odling och annan hantering av s.k. industrihampa som godkänts enligt EG:s förordningar. EG-domstolen besvarade frågan så att de förordningar som var tillämpliga på förhållandena i målet utgjorde hinder för nationell lagstiftning som förbjuder odling och innehav av sådan industrihampa. I sin sammanfattning anförde EG-domstolen att ett förbud inverkar direkt på den gemensamma marknaden för hampa, genom att de berörda jordbrukarna fråntas alla möjligheter att ansöka om stöd. EG-domstolen anförde vidare att det svenska förbudet inte hade något allmännyttigt syfte som den gemensamma organisationen av marknaden för hampa inte hade, eftersom den fara för människors hälsa som användning av narkotika innebär hade beaktats inom ramen för denna organisation. Domstolen noterade att enligt den svenska regeringen var syftet med förordningarna om en gemensam organisation för hampa ett annat än syftet med den svenska narkotikalagstiftningen att säkerställa en hög skyddsnivå. Domstolen anförde häremot att stöd beviljas endast i fråga om hampa odlad från utsäde av sorter som erbjuder ett visst skydd vad avser innehållet av rusframkallande ämnen i den skördade produktionen. Skyddet skall uppnås genom att det fastställs en högsta THC-halt för sådan hampa.
Hovrätten konstaterade att den reglering som skall tillämpas skiljer sig från vad som annars skall vara att anses som en narkotika. Det är, enligt hovrätten, inte en renodlad fråga om substansens karaktär av narkotika utan en tillämpning i två led av undantaget i bilagan till förordningen om kontroll av narkotika, att viss sort av hampa inte skall anses som narkotika, varav det senare ledet inte reglerar substansen som sådan.
Hovrätten anförde härvid att den i målet aktuella hampasorten Finola normalt är en hampasort som är tillåten med avseende på THC-halt samt att avgörande för bedömningen av om en hampasort skall vara undantagen från förbudet för cannabis måste, för att tillämpningen av bestämmelsen skall kunna bli förutsägbar, vara de egenskaper som hampasorten normalt har och som har legat till grund för tillståndsbeslutet. Hovrätten fann därmed att det härav följer att den industrihampa som JG innehaft inte i sig är en hampasort som är att anse som cannabis redan av det skälet att THC-halten har uppgått till 0,5 procent.
Hovrätten anförde vidare att det andra kravet i 1992 års förordning för straffrihet är att det är fråga om hampasorter vilka odlas efter det att ansökan om direktstöd getts in. Hovrätten konstaterade att den angivna ordningen innebär att ifrågavarande hampa ingår som led i en produktion av varor med hampan som råmaterial vilka fritt skall kunna cirkulera inom EU. Odlingskravet i 1992 års förordning skiljer sig därmed, enligt hovrätten, helt från den övriga regleringen i förordningens förteckning över substanser som skall anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen, eftersom det inte följer förordningens systematik i övrigt att kvalificera vissa substanser som narkotika. Redan detta gör, enligt hovrätten, att försiktighet är påkallad vid tillämpningen av bestämmelsen. Vad som skall förstås med cannabis är vidare, menade hovrätten, enligt bestämmelsens ordalydelse inte knutet till vem som innehar eller för vilket ändamål den odlade hampan innehas. Det är inte heller en fråga om en bestämmelse som reglerar vad som krävs i fråga om uppsåt eller oaktsamhet.
Hovrätten anförde också att det som måhända talade för att det är fråga om att genom undantaget endast skydda odlaren och den hantering som står i naturligt samband härmed är det förhållandet att den svenska anpassningen till den EG-rättsliga regleringen skett därför att den tidigare svenska regleringen, som helt förbjöd användande av hampa, underkänts av EG-domstolen för att den stod i strid med gemenskapsrättslig reglering avsedd att främja den inre marknaden. Å andra sidan finns i ingressen till rådets förordning (EG) nr 1782 av den 29 september 2003 uttalanden som, enligt hovrätten, talade för att den illegala hampan och den hampa som odlas inom EU:s stödsystem i alla avseenden är att anse som helt separata företeelser. Hovrätten pekade härvid på ingressens punkt (27) vari anges att särskilda åtgärder får fastställas för hampa, för att se till att illegala grödor inte kan gömmas bland grödor som berättigar till samlat gårdsstöd och därigenom negativt påverkar den gemensamma organisationen av marknaden för hampa. Med hänsyn till den inom straffrätten grundläggande legalitetsprincipen och tanken om förutsebarhet i straffrättsskipningen är det av vikt, menade hovrätten, att straffbuden inte ges en tolkning som inte är helt förenlig med dess ordalydelse.
Hovrätten fann således mot bakgrund av detta och då åtalet inte gällt någon gärning som avser substanser som utvunnits ur den odlade hampan det inte styrkt att JG gjort sig skyldig till narkotikabrott i enlighet med åklagarens gärningspåstående och åklagarens yrkande om beslag av 1,6 kilo industrihampa lämnades utan bifall.
Hovrätten konstaterade vidare avslutningsvis att i den mån det skulle anses att den nuvarande ordningen inte leder till acceptabla konsekvenser får det ankomma på lagstiftaren att vidta erforderliga åtgärder.
Hovrätten dömde JG, med undanröjande av påföljds-bestämningarna i de överklagade domarna, för de i dessa domar angivna brotten till en gemensam påföljd om åtta månaders fängelse.
------------------------------------------
Jag följer noggrant den fortsatta utvecklingen och återkommer med ytterligare information.
Läs också:
Missbruk av industrihampa
Torgny Peterson
En dom i Göta hovrätt den 22 december 2006 innebär att innehav av lagligt odlad industrihampa inte är narkotikabrott, inte ens om THC-halten överskrider den tillåtna (0,2%). Göta hovrätt ogillar åtalet för narkotikabrott och förverkande.
Med anledning av domen har kammaråklagare Erik Handmark vid Åklagarkammaren i Jönköping, lokal åklagare i Eksjö, överlämnat en förfrågan till Riksåklagaren om ett eventuellt överklagande av Göta hovrätts dom i mål nr B 1430-06 och B 3041-06.
I ett yttrande till Riksåklagaren skriver vice överåklagare Astrid Eklund bland annat följande:
Sammanfattning
Jag anser att rubricerad hovrättsdom bör överklagas till Högsta domstolen med yrkande att åtalet gällande olovlig befattning med drygt 1,6 kg cannabis (åtalspunkt 1 i stämningsansökan av den 2 november 2006) skall bifallas. I samband med överklagandet bör även yrkas att ifrågavarande cannabis omedelbart tas i beslag. Det bör även yrkas att narkotikan förverkas. I påföljdsdelen bör yrkas att fängelsestraffet skärps.
Enligt min mening är det angeläget inte minst för de praktiskt verksamma åklagarna att få ett auktoritativt uttalande från Högsta domstolen i fråga om hur bestämmelsen om vad som skall förstås med cannabis, skall tolkas. Det finns därför skäl för prövningstillstånd.
Prejudikatfrågan
Frågan av intresse i det förevarande fallet är hur begreppet ”cannabis”, så som det definierats i förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika, objektivt sett skall förstås. Närmare bestämt är frågan hur undantaget i punkt 1 och 2 i bilagan till förordningen skall tolkas/tillämpas i förhållande till en tredje person som obehörigen tar befattning med legalt odlad industrihampa.
Bakgrund
Åklagarens stämningsansökan
Åklagaren yrkade, såvitt här är av intresse, ansvar å JG för narkotikabrott genom gärningspåståendet att han den 9 oktober 2006 i Holsbybrunn olovligen innehaft drygt 1,6 kilo cannabis, som är narkotika. Vidare yrkade åklagaren att i beslag tagen narkotika skulle förklaras förverkad (åtalspunkt 1 i stämningsansökan av den 2 november 2006).
Tingsrättens dom
Tingsrätten fann inledningsvis att det av utredningen i målet i denna del var klarlagt att polisen anträffat torkade växtdelar i JG:s bil, att växterna, som är cannabis, kom från en odling av industrihampa vid Landsbro, att hampa börjat odlas i Sverige på senare tid för att utvinna olja ur fröna och för att använda fibrerna i halmen till möbler m.m. och att det ännu handlade om försöksodlingar för att finna lämpliga sorter och odlingsmetoder, att den i målet aktuelle odlaren hade tillstånd från Länsstyrelsen för sin odling och att Länsstyrelsen utförde vissa kontroller av odlingen, att den sort som odlades, Finola, berättigar till stöd enligt EU:s förordning 1783/2003, att det vid Länsstyrelsens kontroll av odlingar med olika sorters hampa visade sig att Finolan på denna odling hade en THC-halt som uppgick till 0,58 procent, att tillåtet gränsvärde är 0,2 procent, att en förklaring till den höga koncentrationen möjligen kan vara det soliga och varma vädret i somras, att SKL uppmätt THC-halten i det material som polisen fann hos JG till 0,5 procent samt att JG berättat att han torkade de plantor som han plockat och att han därefter rökt dem, men att han inte kände någon som helst påverkan.
Tingsrätten konstaterade att enligt den förteckning över substanser som skall anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen skall sådan hampa som JG befattat sig med inte anses vara narkotika, eftersom det är en tillåten sort som odlats efter tillstånd av Länsstyrelsen. Tingsrätten fann därför att JG:s befattning med den inte utgjorde narkotikabrott och ogillade såväl åtalet som förverkandeyrkandet och hävde beslaget av industrihampan.
JG dömdes för viss övrig brottslighet till fängelse fyra månader.
Åklagarens överklagande till hovrätten
Åklagaren överklagade domen i denna del till Göta hovrätt och yrkade ansvar å JG för narkotikabrott och att JG under alla förhållanden skulle dömas till ett längre fängelsestraff. Vidare yrkade åklagaren att hovrätten enligt 51 kap. 8 § 3 st. rättegångsbalken interimistiskt skulle förordna om att drygt 1,6 kilo cannabis åter skulle tas i beslag.
Hovrättens dom
Göta hovrätt beslutade, efter föredragning i Jönköping, den 4 december 2006 att avslå åklagarens interimistiska yrkande.
I hovrätten kumulerades två brottmål och JG yrkade bl.a. att hovrätten skulle bestämma en gemensam påföljd för brotten i de båda överklagade domarna samt att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.
Vid huvudförhandlingen i hovrätten åberopade åklagaren ny bevisning i form av en rapport från SKL angående Utvinning av THC från ”Fiberhampa” samt vittnesförhör med MariAnne von Wachenfelt (från SKL) till styrkande av att den i målet aktuella narkotikan – efter viss extrahering – har i vart fall normal påverkanseffekt och hur denna extrahering görs samt även till att JG:s hantering inte omfattas av det undantag som finns i lagstiftningen. Åklagaren upplyste även att den aktuella industrihampan alltjämt fanns hos SKL.
Hovrätten redogjorde inledningsvis bl.a. för 8 § narkotikastrafflagen och det aktuella avsnittet av bilagan till förordningen om kontroll av narkotika. Hovrätten konstaterade att den särskilda regleringen i 1992 års förordning, när det gäller odlad hampa, trädde i kraft den 15 mars 2003 samt att införandet av undantaget hade föregåtts av EG-domstolens dom den 16 januari 2003 vari Halmstads tingsrätt hade begärt ett förhandsavgörande. Hovrätten redogjorde härefter för EG-domstolens dom enligt följande.
Halmstad tingsrätt hade, vilken var dess huvudfråga, ställt fråga om artikel 28 i Romfördraget, rörande importrestriktioner, medger att ett medlemsland förbjuder odling och annan hantering av s.k. industrihampa som godkänts enligt EG:s förordningar. EG-domstolen besvarade frågan så att de förordningar som var tillämpliga på förhållandena i målet utgjorde hinder för nationell lagstiftning som förbjuder odling och innehav av sådan industrihampa. I sin sammanfattning anförde EG-domstolen att ett förbud inverkar direkt på den gemensamma marknaden för hampa, genom att de berörda jordbrukarna fråntas alla möjligheter att ansöka om stöd. EG-domstolen anförde vidare att det svenska förbudet inte hade något allmännyttigt syfte som den gemensamma organisationen av marknaden för hampa inte hade, eftersom den fara för människors hälsa som användning av narkotika innebär hade beaktats inom ramen för denna organisation. Domstolen noterade att enligt den svenska regeringen var syftet med förordningarna om en gemensam organisation för hampa ett annat än syftet med den svenska narkotikalagstiftningen att säkerställa en hög skyddsnivå. Domstolen anförde häremot att stöd beviljas endast i fråga om hampa odlad från utsäde av sorter som erbjuder ett visst skydd vad avser innehållet av rusframkallande ämnen i den skördade produktionen. Skyddet skall uppnås genom att det fastställs en högsta THC-halt för sådan hampa.
Hovrätten konstaterade att den reglering som skall tillämpas skiljer sig från vad som annars skall vara att anses som en narkotika. Det är, enligt hovrätten, inte en renodlad fråga om substansens karaktär av narkotika utan en tillämpning i två led av undantaget i bilagan till förordningen om kontroll av narkotika, att viss sort av hampa inte skall anses som narkotika, varav det senare ledet inte reglerar substansen som sådan.
Hovrätten anförde härvid att den i målet aktuella hampasorten Finola normalt är en hampasort som är tillåten med avseende på THC-halt samt att avgörande för bedömningen av om en hampasort skall vara undantagen från förbudet för cannabis måste, för att tillämpningen av bestämmelsen skall kunna bli förutsägbar, vara de egenskaper som hampasorten normalt har och som har legat till grund för tillståndsbeslutet. Hovrätten fann därmed att det härav följer att den industrihampa som JG innehaft inte i sig är en hampasort som är att anse som cannabis redan av det skälet att THC-halten har uppgått till 0,5 procent.
Hovrätten anförde vidare att det andra kravet i 1992 års förordning för straffrihet är att det är fråga om hampasorter vilka odlas efter det att ansökan om direktstöd getts in. Hovrätten konstaterade att den angivna ordningen innebär att ifrågavarande hampa ingår som led i en produktion av varor med hampan som råmaterial vilka fritt skall kunna cirkulera inom EU. Odlingskravet i 1992 års förordning skiljer sig därmed, enligt hovrätten, helt från den övriga regleringen i förordningens förteckning över substanser som skall anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen, eftersom det inte följer förordningens systematik i övrigt att kvalificera vissa substanser som narkotika. Redan detta gör, enligt hovrätten, att försiktighet är påkallad vid tillämpningen av bestämmelsen. Vad som skall förstås med cannabis är vidare, menade hovrätten, enligt bestämmelsens ordalydelse inte knutet till vem som innehar eller för vilket ändamål den odlade hampan innehas. Det är inte heller en fråga om en bestämmelse som reglerar vad som krävs i fråga om uppsåt eller oaktsamhet.
Hovrätten anförde också att det som måhända talade för att det är fråga om att genom undantaget endast skydda odlaren och den hantering som står i naturligt samband härmed är det förhållandet att den svenska anpassningen till den EG-rättsliga regleringen skett därför att den tidigare svenska regleringen, som helt förbjöd användande av hampa, underkänts av EG-domstolen för att den stod i strid med gemenskapsrättslig reglering avsedd att främja den inre marknaden. Å andra sidan finns i ingressen till rådets förordning (EG) nr 1782 av den 29 september 2003 uttalanden som, enligt hovrätten, talade för att den illegala hampan och den hampa som odlas inom EU:s stödsystem i alla avseenden är att anse som helt separata företeelser. Hovrätten pekade härvid på ingressens punkt (27) vari anges att särskilda åtgärder får fastställas för hampa, för att se till att illegala grödor inte kan gömmas bland grödor som berättigar till samlat gårdsstöd och därigenom negativt påverkar den gemensamma organisationen av marknaden för hampa. Med hänsyn till den inom straffrätten grundläggande legalitetsprincipen och tanken om förutsebarhet i straffrättsskipningen är det av vikt, menade hovrätten, att straffbuden inte ges en tolkning som inte är helt förenlig med dess ordalydelse.
Hovrätten fann således mot bakgrund av detta och då åtalet inte gällt någon gärning som avser substanser som utvunnits ur den odlade hampan det inte styrkt att JG gjort sig skyldig till narkotikabrott i enlighet med åklagarens gärningspåstående och åklagarens yrkande om beslag av 1,6 kilo industrihampa lämnades utan bifall.
Hovrätten konstaterade vidare avslutningsvis att i den mån det skulle anses att den nuvarande ordningen inte leder till acceptabla konsekvenser får det ankomma på lagstiftaren att vidta erforderliga åtgärder.
Hovrätten dömde JG, med undanröjande av påföljds-bestämningarna i de överklagade domarna, för de i dessa domar angivna brotten till en gemensam påföljd om åtta månaders fängelse.
------------------------------------------
Jag följer noggrant den fortsatta utvecklingen och återkommer med ytterligare information.
Läs också:
Missbruk av industrihampa
Torgny Peterson
Kommentarer
Trackback
